Efter en mycket lonely och kort natt (precis när jag hade somnat för andra gången så ringde min syster och härjade, jag fick bara ur mig ett väsande och osammanhängande 'jagskasovanujobbarimorrnsåjagläggerpånuhejdå!' så är jag uppe på benen igen. Kräftskivan igår det drag i! Vi lämnade dock the building (Törnrosdalen, vill säga) till tonerna av Let me entertain you vid tolvsnåret. Det var alldeles lagom nu när jag tänker efter, för det var svårt nog att kravla sig ur sängen i morse. Nu tickar klockan envist framåt, vid tio över får jag skjuts av le dad till jobbet. Det är som tjugo minuter det, jag som har liiiiiite annat att fixa innan dess! (Men det kan jag inte säga, hoho!)

Mot sockerdricksträdet!