Å fytusan vilken ovärd workingday! En himmel som aldrig ville sluta regna cats & dogs, en regnjacka som inte håller måttet (och som dessutom smular ner vitt på axlarna, jag ser ut som Mr Snowman för sjutton!) och blöta fötter i sju timmar.

Jag har nog aldrig tyckt så synd om mig själv innan. Till och med skådisarna såg lite bekymrade ut när jag stod och log lite ansträngt under ett sviktande och väldigt vattenfyllt marknadståndsduk. Jag menar, ska man dö så ska man väl ändå dö med lite värdighet i kroppen? Till exempel längst fram på en Hiveskonsert. Eller svettas ihjäl i en lyxbastu i Dubai. Eller äta ihjäl sig på lyxchoklad.

Att drunka på ett minitorg i en sagopark känns inte lika glamouröst liksom.