Med fem minuter tillgodo hivade jag precis in historieinlämningen till läraren. Tajmat och klart in i minsta detalj! (och då hade jag ändå inte räknat med att jag skulle vara tvungen att starta upp pappas gamla stenåldersmaskin för att därifrån leverera inlämningen.)

En stolt känsla börjar infinna sig i kroppen..tror jag! Eller så är det min fot som domnar bort. Kan ju inte alltså vara så himla lätt att veta...

NU: sova för 17! Gärna undvika att drömma hysteriska stressdrömmar eller få lakanen nerblodade av löpande vovve. (Kanske tog i lite där, det var ju trots allt inte flera liter blod! Mera...två prickar..)