Jag har tänkt! Idag när jag gick till stallet (med Håkan skönsjungandes i öronen...den mannen gör mig kreativ!) så fick jag helt plötsligt en bild av hur det känns för mig (och många i min omgivning) just nu. Ni vet, nybakade (lite småvarma kan man väl ändå kalla oss?) studenter med tusentals drömmar.

Tänk er att livet är en nöjespark, och ni inte riktigt vet vilken åkattraktion ni ska börja med. Den med minst kö kanske? Eller den där klassiska, som man vet exakt hur den går? Kanske väljer helt enkelt den närmast där du befinner dig? Eller kastar du dig fram till Balder direkt, trots att du egentligen inte vet om du vågar?

Ju mer jag tänker på det, desto mer genialiskt tycks det vara! Så om vi då ska sätta in min egen livssituation i det här tänket, så kan man väl säga att jag inledde med tekopparna där man själv kan anpassa farten lite. (Men speciellt spännande är det ju faktiskt inte) Och idag kände jag bara att; jävlar, vad jag vill hoppa av och rusa i riktning mot höjdskräcken!

Och till alla som inte är införstådda med Lisebergs åkattraktioner; ni kan tjuvläsa här!