Det blev visst strömavbrott i hela Södra Vi när jag skulle kliva upp imorse. (Det var inte jag som förorsakade det, var jag vet) Hur som helst så sträckte jag sömnigt ut armen för att tända sänglampan. Det tillhör min morgonprocedur att lysa mig själv rakt i ansiktet, annars går jag liksom aldrig upp. Lampan hann vara tänd i typ två sekunder innan hela huset slocknade. Tydligen hela kvarteret också, fick jag veta i bussen. Så det var en mörk morgon för mig, rent bokstavligt talat alltså.