Ett tag var det mer bråk i vårt kvarter än i Gazaremzan. Kläder revs sönder, barbiedockan Petras hår klipptes av ("hon blev ju mycket snyggare så"), framtänder hamnade i motpartens ryggtavla. Jag var den eviga tjallaren och för att hålla mig på sträckbänken hotade Becca regelbundet med att klippa av Gosans svans. (Kanske bör nämna att Gosan var mitt allra största gosedjur, inhandlat på Zetterlunds leksaker i Västerås, som jag behandlade som mitt eget barn)

Trots alla duster, blåmärken och alla gånger Becca berättade skämt när jag skulle dricka fanta (jag började alltid garva, så fantan tog vägen via näsan istället) är hon antagligen den jag känner bäst i hela världen, på gott och ont. Utan att reflektera så mycket över det har jag kommit på att jag ringer henne ungefär 4 gånger per dag, oftast utan att ha något speciellt att berätta. Jag är så glad över att vara syster med dig Becca! Vem skulle jag annars kunna sälja kläder till när ekonomin tryter och få goda råd gällande det eviga samtalsämnet boyz? (MEN LÄMNA FÖR HELSKOTTA TILLBAKA MINA JEANSTIGHTS!)

Becca har en blogg också! Klicka in här för att ta del av hennes vardag!


två sjörövare! lägg märke till att becca fick 'vapnen' som blev över. en klocka?!


på en sjörövarbåt i halmstad! stolt tjej! (ser ni style by mats-fötterna på mig?)