Bellas blogg

Ah jag är helt nerkärad i soul just nu! Favoritlåten som går på repeat i mitt rum den här veckan är Otis Redding - (Sittin' on) the dock of the bay. HELLO! Jag sitter och gungar i en sävlig takt till den här låten hela dagen lång! Lyssna HÄR.

Igår hade jag körlektion innan solen hade gått upp. Det gick jättebra! För en gångs skull blev jag godkänd på momentet, kändes som en miniversion av att ha klarat kortet. YES! Sedan mötte jag upp Fridolf och sedan tågade vi till Kalmar. Fruktansvärt mysigt! Vi handlade julklappar (åt oss själva mestadels) käkade på donken, Chicken Tasty kittlade smaklökarna något himmelskt! Sedan lyckades jag med bedriften att glömma väskan på stolen...ingen är väl egentligen förvånad. Vad som förvånade mig var dock att den stod kvar när jag kom på att den saknades en kvart senare. Dagens glädjefyllda ögonblick!

Yes! Har haft en riktig slappardag och inte ansträngt mig mer än nödvändigt. För att förstärka den meningen lite ytterligare, meddelas härmed också att dagens outfit bestått av pyjamasbyxor med blåa älgar på och söndertvättad hultsfredströja. Väldigt tilltalande!

Och nuuuuuuuuu......ska jag krypa ner under täcket och invänta en sprillans ny vecka. Världens bästa vecka dessutom, för i slutet av veckan kommer ett gäng underbara vänner hem från Norge! YABBADABBADO!

Hallå där readers! Jag spenderar helgen hos min kära fader, och passade på att gå igenom lite gamla bilder i den stationära här hemma. JESUS vad mycket memories som infann sig i den burken! Hittade mappen där vi samlat de allra första bilderna tagna med mamma digitalkamera (2 kg och 4 megapixel. wow!)


här var vi antagligen...tolv och fjorton bast.


wille och en midvinter!


Thea (eller någon av hennes identiska syrror) en månad gammal!


Becca och hennes höjdhopparboots på Ullevi.

Skön dag! Sitter i ett dåligt upplyst kök och lyssnar på Pearl Jam. Har precis smörjt i mig två marmeladmackor och en köpp kaffe och funderar över livet...eller rättare sagt vad som blir nästa musikmission i livet. Mäds föreslog p3-guldgalan i Götet i januari. Tror jag känner fört! Här kommer några anledningar.

1. Det är i Göteborg
2. P3 är bäst
3. TIMO är programledare!
4. Winnerbäck, Amanda Jenssen, Johnossi och Andreas Grega är några av de uppträdande artisterna.
5. Hur ofta befinner man sig i Scandinavium med Sveriges artistelit?

JAG. VILL. DIT.

Någon annan som direkt känner "okej då?"


Om jag någon gång uppfinner en tidsmaskin så ska jag besöka p3 guldgalan 07 då PELLE var kung!
foto : sr.se

Andra advent! Denna storslagna händelse firades med att hälla i en tesked kanel i förmiddagskaffet. Känner mig som en tant som står och mixar ihop egna kaffesorter, men what the heck! Det var förträffligt välsmakande!

Om någon möjligtvis fortfarande tror att jag ligger nerklubbad i en miniversion av H1N1, så har ni fel. Okej, det gör ont på armen om man trycker sitt hårdaste och samtidigt lyfter den över huvudet (sån akrobatik håller jag inte på med ens i vanliga fall!) men annars är det prima skinka. Jag tog ju sprutan i onsdags och gav mig själv två dagars konvalescens, eftersom jag jobbar helg denna vecka. Klockan 6 i fredagskväll var jag återställd igen! Där snackar vi pricksäkerhet!

Idag börjar jag vid fem, och ska därför inom en ytterst kort tidsperiod ta mig ner till stallet och bygga lite hinder åt Martina. OCH mocka, givetvis! Har jag sagt att jag älskar att mocka förresten? Jag tänker aldrig så bra tankar som när jag med hjälp av grepen jonglerar ner hästbollarna i kärran. När jag tänker efter (ja det är lite svårt utan hästbajsets närvaro men man får försöka!) så har nog 90 % av mina beslut fattats när jag håller en grep i näven.

Nu drar digilistans tio i topp alldeles strax igång, blir perfekt att gå till stallet med det i öronen!

Nu har jag vaccinerat mig mot baconfebern. Det gick jättebra! Fattar inte spruthysterin, att injicera i axelpartiet är ju en strålande idé! Mycket flesch att fördela vaccinet i! Där snackar vi skillnad mot den gång då jag, 10 bast gammal fick ett 2 decimeter stort ömmande blåmärke över underarmen. Sköterskan hade tydligen lyckats mosa blodkärlet...eller något i den stilen. Sen dess har jag alltid varit lite skeptisk till sprutor.

Nu inväntar jag bara biverkningarna! Skulle jag händelsevis börja springa baklänges så har Åsa lovat mig ett par såna där långa husvagns-backspeglar. Känns betryggande!